Precis som barnprogrammen på det glada 70-talet så börjar min första blogg. Bloggen har jag mest för min egen skull, ett bra ställe att samla all inspiration man hittar på nätet och en möjlighet att dokumentera lite av det jag syr och pysslar. Nu blir det sällan så mycket av den varan eftersom livet har en förmåga att komma i vägen med en massa krav på den dyrbara tiden.
Jag har en lite naiv dröm om att jag en dag ska få vara mammaledig. Då ska jag ha ett fantastiskt barn som sover mycket och oftast är på glatt humör. Då ska jag sy massor till den lilla krabaten, kanske tom starta ett till företag för det har jag läst om duktiga mammor som har haft tid med. Men det är klart, de kanske inte redan har ett företag som stjäl all deras tid och förmodligen kommer att äta upp all föräldraledighet också. Min fina affärspartners dotter växte upp i mammas knä framför datorn med en massa deadlines och jobb, jobb, jobb.
Utanför drömmens värld så skulle jag vara oerhört tacksam för ett barn, vilket som helst, och oavsett om det skrek för det mesta. Mitt hjärta skulle säkert brista för att liten var så ledsen, men jag skulle samtidigt vara så lycklig för att den långa barnlöshetsperioden i våra liv var över. Men det kanske blir lite av det här i bloggen också, den är ju bara min så det är jag som bestämmer.
liloform.wordpress.com 